F R E D A G

 
Dags att ta tag i den här dagen som egentligen började för flera timmar sedan, varför är det (nästan) alltid så när man har myket att göra? Barnen sitter och keker så fint tillsammans och jag kan liksom inte slita mig ifrån dom så jag skjuter upp mina sysslor en stund. Sedan dom vaknade har dom suttit på golvet och lekt tillsammans. Det är så fint att se dom. Kärleken mellan dom är verkligen helt magisk att få se. 
   Men nu, eller i alla fall snart så måste jag ta tag i denna dag och dom miljon saker ligger framför mig att göra inför min älsade lilla Oskars allra första kalas imorgn! Herregud. Han blir ett år? Vart tog tiden vägen, och som min kloka lilla mamma säger: hur ska jag klara mig utan att ha en bebis att ta hand om? 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback